Annas liv: Border Collies & Får!

Annas liv: Border Collies & Får!

Om bloggen:

Den här bloggen handlar lite om mig, mitt liv med får och hundar och allt annat som kommer till.

Hur livet ser ut..

min dagPosted by Anna Wed, February 24, 2016 20:30:47
Jag vet att anda är upptagna med sitt och inte bryr sig om vad jag gör. Helt ok såklart 😉 jag skriver lite hur mina dagar ser ut nu... Jag sover relativt bra nu. Äter sömntabletter, så konstigt vore annars.. Det konstiga är att jag inte längre är hungrig ens, men jag tvingar i mig en smörgås på morgonen, men det är väl det enda jag får i mig per dag. Jag åker till mina får på fm som får hö då och jag är väldigt noga med vattnet till dom, det fryser ibland, så ser till att de när det har frusit att jag ger dom tillgång till isfritt vatten varje dag. De får sedan en omgång hö på em också, allt är vägt och uträknat på vad hösilage har som vanligaste ts, 60%, detta är något torrare än det men då får de iaf inte för lite kg per tacka och dag.. 😉 Jag får leva på existensminimum, det är såklart tufft med både hundar och får. Jag har bil och körkort, det är ju bra, men däremot så blir det väldigt dyrt att åka runt, så jag gör inte det. Visst skulle jag göra det om jag hade pengar till det, men som det ser ut nu så går inte det helt enkelt. Jag träffar på så sätt vissa veckor knappt någon människa över huvudtaget och vem skulle inte må sämre av det? 😁 och känna sig lite konstig när man inte har pratat med någon människa på en vecka? Jag träffar ju mina hundar såklart, men de svarar ju inte utan är bara gulliga! Mina pengar går främst till hundmat och bensin till min bil. Jag har lite svårt att prata, tyvärr, då hjärnskadan har gett mig svårighet att hitta orden jag söker efter så då väljer jag att inte säga något, det kan vara ett ord som är vanligt, men jag kommer inte på det. Jag funderar alltid ut vad jag ska säga för något innan jag ens försöker, vilket gör att jag vet vad jag ska säga och känner mig då lugnare. Det är ofta jag blir arg på mig själv för att det vissa gånger tar väldigt lång tid, tycker jag, att få fram det jag vill, då blir jag lite pressas och när jag vet vad jag ska säga så säger jag det fortare än vad jag klarar av och då blir det helt fel, så för mig är det som det är nu bättre att inte säga någonting alls. Så, visst har jag tid att göra något, men som det ser ut nu så har jag inte råd att tanka bilen, så jag får helt enkelt nöja mig med att vara ensam hemma och att prata med hundarna. Men för den sakens skull så skall du inte på något sätt tycka synd om mig, absolut inte. Visst jag har inte valt själv att få en hjärnskada, något som för många är något de inte vet vad det är, jag lovar, du är inte ensam, men va inte rädd för att fråga mig. Jag kan, om möjligt, försöka förklara, och jag blir inte sur.. 😜 Men du kanske vet vad en stroke är? För det finns det ett ord på, vet du i såfall vilka funktionshinder det kan ge? Stroke är ju även det, i många fall, n hjärnskada och det är väldigt individuellt hur pass utspridd den är. Jag fick en s k DAI-skada, vilket är en diffus skada, man vet inte vad det har och kommer att påverka. Jag har en grad III, vilket är en skada i hela hjärnan samt hjärnstammen, det gäller med andra ord det centrala nervsystemet. Jag är inkontinent, äter medicin för det nu, har sämre rörelse i min vänstra kroppshalva, vilket ger mig hysterisk träningsvärk i vänster ben, i stort sett alltid. Jag har dålig balans, men jag har lärt mig att gå saktare, hålla i mig i ledstången när jag går i en trapp, att hålla mig längs med väggar när jag är i en lokal, jag snubblar ibland på mina egna ben, jag ramlar nu bara ca 5 ggr/vecka, något som hände förut x flera varje dag. Min finmotorik är relativt dålig, jag kan inte skriva för hand, eller, klart jag kan, men jag ser inte vad jag har skrivit, jag minns inte saker, jag pratar helst inte i telefon då jag inte kommer ihåg vad den jag pratar med har sagt till mig, att skriva ett mail eller att skicka ett sms är att föredra. Nu är det inte själva minnet som är dåligt utan det är själva inlärningsfasen som inte fungerar som den ska. Något annat är att det är fruktansvärt tråkigt att alltid vara själv och jag får tacka nej till mycket jag vill göra, men inte kan, antingen har jag inte råd eller så har jag inte pengar till bensin så jag kan göra det jag vill... Jag kan än idag undra varför jag vaknade upp från medvetslösheten och inte stannade kvar där och avled till slut, för detta är inget liv jag har valt, men jag får väl försöka så gott det går, även om jag många gånger kan ses som "tråkig" Anna

Älskade Froy

min dagPosted by Anna Mon, February 15, 2016 22:37:00
Ja, så hände det jag bävade för, men det kom tidigare än jag hade trott.
Det började förra helgen när han kissade i soffan på natten och i sin biabädd. Det såg ut som i soffan att han hade sovit och kissat på sig. Han låg i soffan när jag kom ner från mitt sovrum, han låg alltså i kisset....
Detta var natten till måndag, och jag tänkte då som andra tänker, det är kanske något med kisseriet, typ blåskatarr, jag ringde i alla fall till Södra djursjukhuset och fick en tid redan på tisdagen, jag blev ombedd att ta med mig ett urinprov.
Jag gick upp tidigt, som vanligt, tog urinprov på honom, matade fåren på väg till veterinären. (Kör ändå förbi på vägen)
Väl hos veterinären så var Froy glad, som vanligt.
Jag fick träffa veterinären och hon tyckte det lät som om det var något med kisseriet, Vi tog även blodprov på honom.
Vi fick vänta ett litet tag på blodprovssvaret, patienten efter mig hade avbokat sin tid, så vi gick ut en sväng.

När jag kom tillbaka så hade veterinären läst på lite om tumörer, i analregionen, då många symptom tydde på det.
Hon sa även att tumörer i den regionen ofta är elakartade.
Froy hade lite högt i Kalcium, vilket gör dom törstiga och även är ett tecken på elakartad tumör.
(inte ensamt då, utan med flera symptom)
Men det var bara lite förhöjt, så inget alarmerande sa den veterinären.
Hon berätade om deras onkolog Patricio, som jag har träffat, han har opererat bort en tumör på ena benet, liten var den och det var en fettknöl.
Men jag sa att eftersom Froy är tio år, så vill jag inte utsätta honom för något mer, utan han får vara med så länge han är glad och busig. Hon sa att de är svåra att operera i den regionen för det ger oftast avföringsinkontinens, vilket skulle vara hemskt för hunden.
Hon sa att det var bra att jag tänkte så.

Av en händelse så kände jag igenom Froy, något som jag gör på mina egna hundar varje månad, bara några dagar efter vet besöket. och känner då en tumör från "utsidan", bredvid svansen, inget som man missar i vanliga fall, så jag kände redan då att den här växer fort..
Froy blev sämre för var minut som gick, han blev fruktansvärt sur på både Spot och Jen, han ville inte ha dom nära sig han ville bara ligga och sova. Han drack väldigt mycket och kissade därefter.. Men lyfte inte ens på benet, det bara "rann ur honom" han började flera gånger bara gå och det slutade inte rinna för det.
Jag kände redan då i lördags att jag åker in och tar bort honom på måndag.
Men så kom söndagen.
Jag kände i mitt hjärta att Froy mår inte bra.
Tumören jag hade känt dagen innan, kändes idag än större.
Jag började nästan få panik.. Jag åkte till fåren och lät honom få valla lite, han var jätteduktig och fick massor med beröm från mig. Jag ringde till Södra djursjukhuset och pratade med en från akuten där, hon sa att det bara var att komma in.
Jag tog ett djupt andetag och kände hur tårarna brände innanför ögonlocken. Men kände samtidigt hur dåligt Froy faktiskt mådde.
Jag försökte inte ens hålla tillbaka tårarna, jag grät hela vägen till djursjukhuset,
det tar ca 30 min dit.
När jag fick komma dit så fick jag ett rum på en gång. De hade lagt en filt på golvet och ett ljus var tänt, eller det var en lampa som såg ut som ett ljus.
Froy var superglad, särskilt över all uppmärksamhet han fick.
Jag fick frågan om jag ville träffa en veterinär innan jag lät han somna in.
Så det sa jag ja till.
Denna veterinären sa att jag gjorde det enda rätta med att ta bort honom, innan han blev så dålig att han inte orkade gå.
Hon frågade om jag hade haft honom sedan valp och det hade jag ju.. <3

Jag berättade att han hade fått valla på morgonen, så han fick göra det han älskar.
Det tyckte hon var jättebra och starkt av mig att klara av.

Sen kom sköterskan och gav honom lite lugnande, hon tyckte att han var så duktig som inte sa någonting när han fick sprutan i nackskinnet. Jag satte mig på golvet och Froy la sig på filten med huvudet i mitt knä.
Sen kom veterinären med avlivningsvätskan efter en stund.
När hon gav honom det, så tog han det där sista andetaget med en djup suck, jag kände då att det var då han somnade in.
Hon lyssnade på honom, det var tyst så han var borta.

Det kändes oerhört tungt, men ändå bra på något sätt då han blev så glad att komma dit, väldigt glad och pratade massor (skällde ;) )

Jag tror jag aldrig kommer sluta gråta, dom kommer fortfarande, alla tårar. Men dom får komma.
Froy var mitt allt!!
Han har hjälpt mig otroligt mycket efter min hjärnskada när jag först hade tappat "allt", dvs vilket håll som är åt vilket håll osv.
tex away/come bye, Froy visste vad jag skulle be honom, redan innan jag sa något.
Det var också då jag märkte hur mycket han hjälpte mig.
När jag sa away, men menade come bye, han gick come bye (vänster), men ville gå höger, han låg mot fåren, hade öronen vinklade bakåt så han hörde vad jag sa, sen när jag sa fel så låg han kvar först, sen gick han långsamt åt för honom (och mig) fel håll.
Han vände sig inte om, han fick ju inte släppa fåren med blicken förr än jag sa look back. Han var så satans jävla duktig, han var guld värd för mig.
Helt underbar var han. Han visste liksom..
Froy är oersättlig, någon "ny" Froy får jag aldrig, han kommer alltid finnas väldigt nära mitt hjärta och jag ska se till att både Jen och Spot blir minst lika bra!
Jag älskar Froy, det är han som har fått mig totalt vallningsgalen, vi har varit på mycket tillsammans <3


Mitt liv med min hjärnskada..

min dagPosted by Anna Sat, October 24, 2015 22:28:20
Jag har, som du säker vet, en hjärnskada, jag lär mig nya saker var dag om hur jag fungerar nu, vad jag har rätt till med den funktionsnedsättning jag har.
Jag försöker förklara lite mer ingående vad en hjärnskada är med hjälp av den svenska utgåvan av "Hva er ervervet hjerneskade?"
Den är skriven för att sprida kunskap kring förvärvade hjärnskador och konsekvenser för de drabbade och dess anhöriga. För att ge kunskap både för drabbade och för dess anhöriga och för vårdpersonal av olika kategorier.

"Kognitiva svårigheter efter en förvärvad hjärnskada är en dold funktionsnedsättning. Kunskapen om den här sortens svårigheter är liten både bland personal och människor i allmänhet. Det gör belastningen extra stor för den drabbade och dess närmaste.
Hjärnskador kan uppkomma på många sätt. En hjärnskada innebär att hjärnans celler förstörs. I hjärnan nybildas inte celler efter en skada, så den kan inte "växa ihop" igen. Många skador i hjärnan leder till hel eller delvis oförmåga att utföra saker.

De flesta som ådrar sig en förvärvad hjärnskada och överlever de första månaderna, kommer efterhand att förbättras eller i sämsta fall stå still i utveckling.
Eftersom hjärnan är det organ som styr alla våra funktioner, kan en skada leda till många olika konsekvenser. För att förstå dessa är det viktigt att skilja på fokala och diffusa skador.

En fokal skada är begränsat till ett område i hjärnan
Diffusa skador innebär att skadorna är spridda, ofta som många små skador.
(det är just en diffus skada jag har, en DAI-skada grad 3, vilket innebär, den värsta och att hela hjärnan är skadad på många olika ställen) Resultatet av sådana skador är vanligtvis en generell nedsättning av en eller flera förmågor. Ofta i form av nedsatt uppmärksamhet och koncentration, ökad uttröttbarhet och försämrat minne.

En hjärnskada påverkar vårt liv totalt, eftersom det är hjärnan som styr alla funktioner. Konsekvenserna en hjärnskada kan ge
- påverkan av uppfattningsförmåga och motorik
- kognitiva förändringar
- förändringar i beteende och personlighet
- förändringar i mellanmänskliga och sociala sammanhang


Rörelseförmåga
Det kan uppstå problem med att klara av sådant som kräver finmotorisk koordination som att skriva, använda verktyg eller äta med kniv och gaffel.
(Jag kan idag skriva hjälpligt för hand om jag gör det långsamt och tar tid på mig, annars blir det inte mer än ett streck..)
När rörelser som vanligtvis sker omedvetet inte längre fungerar automatiskt, krävs mycket energi för att utföra de enklaste handlingar. Den skadade blir därför snabbare uttröttad än tidigare.
(Jag sover ungefär 12 timmar per natt, men är ändå relativt trött vissa dagar..)

Kognitiva besvär efter skada
Kognitiva besvär är mycket vanliga efter en hjärnskada.
Kognitiv betyder insikt och kognition används i betydelsen tillägna sig och använda kunskap.

Kognitiva besvär försvårar informationsbearbetningen, det vill säga att välja, förstå, lagra, återhämta, dra slutsatser och kommunicera i förhållande till den information som mottagits. I vidare bemärkelse kan känslor räknas som en del av kognitionen.
Somliga kognitiva funktioner är klart avgränsade till ett område i hjärnan. Detta gäller till exempel delar av språkfunktionen. Andra funktioner är beroende av det ömsesidiga samarbetet mellan flera områden. Minne och uppmärksamhet är exempel på sådana sammansatta funktioner som är beroende av att flera områden i hjärnan är intakta. Funktioner som "sitter på flera platser" är naturligtvis mycket sårbara när det uppstår diffusa skador i hjärnan.

Minne
Minnesproblem kan alla uppleva då och då. Det kan kännas skrämmande och obegripligt och vi funderar på hur vi all världen kunde vara så glömska!Glömska i vardagen orsakas vanligen av att vi håller på med mycket saker samtidigt. Det medför att vi inte kan vara lika uppmärksamma på allt. Därför finns det sådant som aldrig går vidare till långtidsminnet. När vi senare inte kan komma ihåg det, beror det inte på att det har glömts bort utan på att det aldrig har lärts in.
Sådant kan åtgärdas. Till exempel kan vi lära oss att använda mer tid och uppmärksamhet på sådant som bör kommas ihåg. Vi kan säga namnet högt på den vi presenteras för och därefter tyst för oss själva några gånger. Det kan också vara till hjälp att skapa associationer, tex försöka finna något speciellt hos vederbörande som gör det lättare att komma ihåg namnet. Sådana knep kan ofta vara till god hjälp för människor utan hjärnskada. Det är svårare att använda sig av detta när man har en hjärnskada. Särskilt besvärligt är det för människor med diffusa hjärnskador att nyttja den sortens knep.
Minnessvårigheter efter hjärnskada kan orsakas av störningar i olika skeden av minnesprocessen. Problem kan finnas vid inlärning, vid bearbetning till minne eller när det specifika minnet ska återkallas.
Det finns bra test för mätning av minnesförmåga över kort tid, det som kallas korttidsminne. Med kort tid menas omkring 20 sekunder. Om vi inte tyst upprepar eller använder andra knep för att komma ihåg, kan de flesta minnas mellan fem till nio saker en kort stund. Därefter är det mesta glömt. Det finns också bra test för mätning av inlärning och lagring i långtidsminnet. Med långtidsminne menas allt vi minns efter 20 sekunder. Lagringskapaciteten är mycket stor. Inte ens ett långt liv förmår göra slut på all lagringsplats. När vi ska hämta fram information från långtidsminnet, sker det på två sätt. Antingen erinrar vi oss något helt på egen hand (framplockning), eller så minns vi det genom att ha ledtrådar till hjälp (igenkänning). Skillnaden mellan framplockning och igenkänning är viktig. Efter en hjärnskada är det vanligtvis förmågan att minnas av sig själv (framplockning) som är skadad. Görs endast undersökning av hur pass bra den skadade känner igen olika saker, finns en risk att minnessvårigheter underskattas eller inte upptäcks.
Har man stora minnesproblem efter en hjärnskada, är det inte bara att "ta sig i kragen". Det är heller inte så att man kan komma ihåg händelser och saker som betyder speciellt mycket, till exempel sådant som är förknippat med känslor.

Tempo
Nedsatt tempo eller långsammare takt är utmärkande vid alla hjärnskador. Problemet hänger samman med att både mottagande av information och informationsbearbetning tar längre tid. Detsamma gäller planering och handling. Skadan kan drabba ett eller flera led i den processen. När information presenteras snabbt eller om presentationen är utdragen i tid, klarar den skadade inte av att hänga med. Information går på så sätt förlorad och det är svårt att få en överblick över situation eller förstå det som presenterats.
Det kan även vara svårt klara av sociala situationer med många närvarande och många som pratar samtidigt. Många arbetsuppgifter och fritidsaktiviteter kräver att man kan handla snabbt. När den förmågan försämrats, kan den skadade få svårt att genomföra också välbekanta saker.
Att lära sig nytt, tar längre tid. Ett långsammare tempo betyder inte att man är "dummare", bara att man behöver längre tid."

Detta beskriver i mångt och mycket mina problem, även om det är fler än dessa, men det är väl den kognitiva biten som är svårast för både mig själv och för personer i min närhet att förstå sig på.
Men att bli "arg" på mig, för att jag har sagt si eller så tidigare är ingen vits med, för jag kommer inte ihåg det du säger till mig.
Det är grymt besvärligt för mig, nu när jag drygt 2 år efter skadetillfället många dagar inte ens vet vilken veckodag det är. Men rätta mig gärna om jag har fel, det hjälper inte att bli arg på mig för att jag inte vet vilken dag det är. Det hjälper inte heller att säga att "jag kommer inte heller ihåg någonting", eftersom det, som det står här ovan, inte handlar om att minnet är dåligt, utan på att själva inlärningsfasen inte fungerar som den ska.
Istället för att nöja rösten och försöka tala mig till rätta, så tar jag det extremt mycket bättre om du bara lugnt förklarar att jag tex är inne på fel dag i tankarna, eller nåt, eller förklarar att jag har sagt något annat tidigare än vad jag säger nu, så snälla höj inte rösten. Jag blir bara otroligt ledsen för att jag inte minns.

Detta är bara skrivet för den som vill läsa om min skada, jag vill inte ha någon som tycker synd om mig, utan önskar lite mer förståelse att jag är exakt samma person som tidigare, men är väldigt mycket långsammare än tidigare och kan verka lite trög ibland, men jag behöver bara mer tid och lite upprepningar, du kommer känna dig tjatig, men det är så lugnt så!
Tack för att just Du har läst vad jag har skrivit o min skada. <3

Anna


Kurs för Derek

min dagPosted by Anna Sun, August 16, 2015 15:38:34
Heeeelt underbart har det varit på Udden i 2 dagar!! Helt underbar mat och en härlig "båt"-tur i lördags! Och att gå kurs för Derek ger vem som helst extremt mycket. Han och Jonas är relativt lika varandra, vilket inte är så konstigt kanske eftersom han och Jonas känner varandra väl... 😉 De båda har framförallt gett mig så extremt mycket positivt efter hjärnskadan jag fick, de får mig att växa bägge två!! Spot har fått gå två pass på lördagen. Jättefin! Men vet vad jag ska jobba på, eller med! Froy fick också gå, men på söndagen, vi skulle testa att göra delning på ett bra och snyggt sätt allihopa! De tre norrmännen som även var med på kursen, var extremt trevliga! Anita, från norr om Sthlm var med också, har träffat henne på andra kurser. Och sen Karin Fransson! Min kära "vallhundskollega" 😀 Froy gjorde visade en delning med bravur!! Derek var stolt över mig för den, där jag behöll mitt lugn och gjorde det med självförtroende! Och lilla Jen då? Hur gick det med henne? Alltså Jen.. Vilken stjärna hon är!! Jättefin var hon och inte gjorde något fel alls, fick mycket beröm för mitt lugn, både från Derek och norrmännen! Derek kom med ett förslag som skulle hjälpa båda... Att jag, som har extremt lite pengar att röra mig med, kan sälja Jen till honom, för då får jag pengar och Derek får en jättefin tik! Men jag bara log, gav ingen kommentar på det... Hur många har sett Jen i fårhagen liksom?? Hi hi.. Inte många! De som har varit hos mig och tränat, har fått se den fantastiska. Derek sa att han var avundsjuk på mig att jag har en sådan fin hund som jag dessutom har köpt som valp, ett lotteri verkligen,men jag kammade hem storvinsten! Ska försöka hålla mig från att ständigt träna mina hundar, men det lär bli svårt! Spot är tydligen väldigt lik sin halvbror Glenncregg Silver med samma pappa, både till utseende och till vallningssätt. Har har dessutom vunnit en hel del så han har lite att växa upp till... ;) Ja ok, jag totalt älskar vallning och border collies! Nej, nu bara måste jag snart åka och valla lite! Jag längtar verkligen, som om det var länge sedan, mindre än ett dygn sen sist.....

Min hjärnskada...

min dagPosted by Anna Wed, June 10, 2015 07:00:29
Jag försöker även än idag, 2 år efter skadan, att förstå vad jag har för framtid framför mig.
Det är mycket som är svårt att förstå för omgivningen, även jag förstår inte allt ;)

Jag hittade denna text idag, som kanske är lite mer förståelig.
Kan ju tillägga att jag tydligen, aldrig har förstått hur pass skadad jag är, fortfarande svårt för mig att förstå, mycket är kognitivt, och jag har minnesproblem, och det handlar inte om att själva minnet är dåligt, utan mer själva inlärningsprocessen som är lite trasig så att säga.

Det kommer ibland även nu till mig. En fråga om varför jag ens vaknade ur koman jag först hamnade i, hur kul är det att inte ha en aning om hur ens framtid ser ut och hur pass bra kommer jag att bli?
Jag har idag inga stora förväntningar på mitt liv, jag lever, vilket är ett under i sig, jag får vara glad att jag idag kan gå och kan göra det jag idag klarar av, om än mycket långsammare än tidigare.. :)




Hur kan en hjärnskada yttra sig?

När vår hjärna drabbas av en skada påverkas vår förmåga att uppfatta och förstå oss själva och vår omgivning.
Det vi kan kalla för de specifikt mänskliga egenskaperna, som gör att vi kan uppfatta oss som just människor. Hjärnan är den del av vår kropp som hanterar intryck inifrån oss själva och utifrån vår miljö. När vi utsätts för påfrestningar och ställs inför problem, hjälper hjärnan oss att ta in och bearbeta dessa så att vi kan finna en väg att klara av dem.

Att drabbas av en hjärnskada är både en påfrestning och ett problem som den skadade hjärnan har att hantera.

En hjärnskada kan ge många olika funktionsnedsättningar. Dessa kan vara både synliga och osynliga oavsett var i hjärnan skadan sitter. Allt från tydliga motoriska och känselbortfall, till koncentrationssvårigheter, minnesproblem, ökad uttröttbarhet, svårigheter att hålla flera bollar i luften, irritabilitet, känslighet för ljud och ljus. Nedstämdhet i olika grad är också vanligt men även upprymdhet förekommer. Man kan också få problem med att behärska sina känslor, man blir lättrörd, gråter ibland utan anledning.

Då det är vanligast med lindrigare hjärnskador är det också vanligast med osynliga kognitiva (tankemässiga) svårigheter. Dessa kan omgivningen inte se och kan därmed ha svårt att förstå.

Vid skada i vänster storhjärnshalva kan man få nedsatt kontroll av motorik och känsel på höger sida, nedsatt förmåga att kunna se föremål i höger synfält och afasi. Afasi är en språklig störning. Det som kan drabbas är förmågan att tala och förstå talat språk samt att skriva och läsa. Man kan också få en nedsättning av räkneförmåga.

Vid skada i höger storhjärnshalva kan man få nedsatt kontroll av motorik och känsel på vänster sida samt nedsatt förmåga att kunna se föremål i vänster synfält. Man kan dessutom få svårigheter att planera och organisera samt problem med rums- och tidsuppfattning. Vanligt är också en störd förmåga att uppfatta intryck från vänster sida både från den egna kroppen och från föremål utanför. Man kan också få problem med att fullt ut förstå och inse vilka funktionsnedsättningar man faktiskt har.

Ovanstående gäller i stort sett alla som är högerhänta och flertalet vänsterhänta. Hos cirka 25 % av vänsterhänta är språket helt eller delvis lokaliserat till höger hjärnhalva. Symtomen av skadan blir då annorlunda och ofta mer komplex.

Vid skada i främre delen av storhjärnan, den del av hjärnan som är mest komplex, är det vanligt med nedsatt förmåga att ta initiativ och att komma igång, att planera och organisera.

Man kan få en förlust av hämningar, den noggranne blir en slarver och man får svårt att bedöma om ens eget beteende är socialt acceptabelt. Man kan även få nedsatt förmåga att tänka abstrakt och att ändra tankemönster.

Vid skada på kranialnerverna, de nerver som utgår direkt från hjärnan och främst berör huvud och ansikte, kan man drabbas av dubbelseende eller nedsättning av lukt-, syn- och hörselförmåga.

Lillhjärnsskador kan orsaka nedsatt förmåga att samordna rörelser vilket leder till skakiga rörelser och nedsatt balans, ett samlingsnamn för detta är ataxi. Även talet kan påverkas och bli "hackigt", en form av dysartri som kallas ataktisk talrubbning.

Vid hjärnskada uppstår inte sällan svårigheter att delta i samhällslivet. Komplexa livsaktiviteter som att arbeta, studera, sköta sitt hem och sin ekonomi drabbas. Skadan kan ge svårigheter i sociala situationer och relationer till närstående påverkas ofta. Vid svårare hjärnskada kan man få problem att sköta sig själv, att förflytta sig och att ta del av viktig information.

Avslutningsvis är hjärnan alltså ett ytterst komplicerat organ vars funktioner vi har svårt att förstå. Kunskapen om hjärnans funktion har dock ökat påtagligt och har bidragit till att vi allt bättre kan förstå hur en hjärnskada yttrar sig. Kunskapen är dock fortfarande begränsad när det gäller hur hjärnan läker en skada och hur vi på bästa sätt kan bidra till att denna läkning sker. Lika viktigt är det att vi också lär oss hur man kan leva ett innehållsrikt och meningsfullt liv trots en hjärnskada.



23 maj 2015

min dagPosted by Anna Sat, May 23, 2015 20:53:34
Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg..
Men kände att idag kan jag göra det!

Har idag, lördag, varit på Haninge djurklinik för röntgen av höfterna på både Spot och Zac, dom kunde självklart inte säga något om bilderna, men det såg iaf bra ut, så får väl vänta ett par veckor för bokstavssvar från SKK.. ;)

Det finns ju en anledning till att jag inte har skrivit så mycket på senaste tiden..
Det har blivit, om möjligt, ännu svårare med den förbannade jävla hjärnskada jag har..
Mina knäreflexer är överaktiva, jag vet att det beror på en skada på hjärnstammen, men vill gärna veta hur jag ska få dom att sluta vara så "känsliga". Dom reagerar av att bara mina hundar går emot mina knän, vilket är jobbigt, men är nu, 2 år efter skadan relativt van, eller jag håller mer koll så att inte mina knän kommer i närheten av mina hundar.
Det har ju länge känts som "tusen nålar" i höger handen, än mer för två år sedan, men trodde att det skulle försvinna men nej, troligtvis har det med samma sak att göra som mina knän. Det är relativt "vanligt" vid svårare hjärnskador, så den här gången hoppas jag att den här läkaren jag ska träffa om några veckor lyssnar på mig och kan hjälpa mig. Jag får väl hoppas på det!

Fåren har varit lite stressade när jag vallar på dom, vet inte om det är för att jag en gång råkade tappa Zac i vintras så han sprang lite väl fort. Men vallar nu, på inrådan av Jonas G, bara med Froy och bara försiktigt, har gjort det i två dagar nu, dom var lugnare redan idag, så han ska få bara valla ett par veckor, så hoppas jag att dom sköter sig bättre ;)

J
ag tänkte att jag chansar, det var många anmälda redan långt innan tävlingen, men vill inte åka så långt, måste hålla ner bensinkostnaderna liksom. Så Froy blev anmäld till IK2 på första helgen i Juni, han kom med på söndagen, många bortlottningar men glad att jag kom med en av dagarna. Jag har helt tappat intresset av att starta SM, visst skulle det vara kul, särskilt i år när SM går där >SM-kvalet var förra året.
Så jag får väl vinna, eller hoppas på att det dyker upp en tävling relativt nära innan den 15 juli.. ;) annars får jag bara skita i det helt enkelt! Så allvarligt är det inte... ;)

Tisdag 24 mars

min dagPosted by Anna Tue, March 24, 2015 07:07:55
Idag känns ögat i stort sett helt läkt efter operationen, så det är skönt.
Min bil, som nu är lagad, eller rättare sagt, den styrenheten som styr awd är "läkt" så nu är min bil fyrhjulsdriven igen och beter sig lite mer normalt!
Idag ska jag börja bygga min "baksätesbur" till min bil!Jag hoppas jag lyckas väl ;)
Betydligt billigare än att köpa någon bur som passar till det... ;)

Idag får fåran gå ut i "slyhagen" över dagen, jag och Froy åker strax och släpper ut dom!
Bild kommer senare idag, eller imorn på buren!

Ha en mysig dag!

Anna

söndag den 22 mars

min dagPosted by Anna Sun, March 22, 2015 15:05:56
Jag börjar med ett litet inlägg på min nya blogg!

Imorgon är det en vecka sedan ögonoperationen, visst har det blivit bättre sedan jag vaknade ur narkosen, men oj, vad trött jag är. Och har nog i ärlighetens namn inte tagit det så lugnt som jag borde.. Jag valde själv att inte köra bil de första dagarna efter operationen, märker nu hur pass lite jag orkar innan jag blir så extremt trött.

Jag kan nog avslöja att det här med att ha en hjärnskada är väldigt svårt. Ingenting syns eller märks direkt på mig så jag känner själv att det är svårt för någon att förstå.
Jag ser precis likadan ut sedan innan olyckan. Den hjärnskada som jag har kan "jämföras" med tex en stroke, som självklart även det är individuellt. Men en Stroke syns inte på någon som har haft det. Det kan mena att den som fått en stroke inte har blivit lika illa skadad som jag blev, men det kan också vara tvärtom, det kan vara något som är mycket värre än för mig.
Men att ramla av en häst ger inte automatiskt en s k DAI-skada (Diffus axonal skada), jag vet inte varför den blev så hemsk, det vet nog ingen.. De flesta som få en sådan här skada överlever inte, många som får en DAI-skada har just varit med om en våldsam trafikolycka, infunnit sig i krig m.m.
Jag fick tyvärr ingen liten hjärnskakning, jag låg i koma ca 3 veckor, det var osäkert om jag ens skulle ta ett eget andetag till en början och läkarna, två olika, på Sahlgrenska intensivvård, sa till mina föräldrar att det inte var så stort hopp att jag faktiskt skulle börja leva igen.
Nu gjorde jag det, vaknade upp till ett nytt liv.
Jag är sjukpensionär, jag är inkontinent, har ett nyopererat öga, ät fruktansvärt långsam, både i tankeverksamhet och i rörelse , men jag lever mot alla odds.

Nu hoppas jag att våren snart kommer och att jag snart får känna solens varma strålar mot min trasiga kropp. Och att jag snart får släppa ut fåren på bete! Ska bara klippa dom först ;)

Visst jag ser ut som förut, men är långt ifrån samma person, mycket har ändrats, jag har mycket kvar att lära mig för att klara av att leva.
Men jag lever och är lycklig!!
Snart är våren här och jag kan koncentrera mig på mina fina unghundar :D

« Previous