Annas liv: Border Collies & Får!

Jävla spasticitet, heja Baklofen... ;)min dag

Posted by Anna Wed, December 13, 2017 16:27:51

Jag har ju fått en hjärnskada. Jag vet att inte många vet vad det innebär.
Jag vill bara säga att jag kommer aldrig bli frisk från den, oavsett hur frisk jag ser ut.
Det är många som inte förstår varför jag inte jobbar, det är just pga hjärnskadan.
Jag kommer som sagt att aldrig bli helt återställd. Jag har fått lära mig att leva med det, det tar emot ibland, men jag kämpar på.
Jag har först för två veckor sedan fått träffa en neurolog och har äntligen fått medicin, för min spasticitet och det är först nu som jag förstår hur jävla ont jag hade innan medicinen.
Jag hade precis köpt ett årskort på ett gym, men det kändes så otroligt jobbigt att åka dit, för inget blev bättre, jag hade lika ont, om jag tränade, om jag inte tränade.
Men nu med medicinen, som jag ska komma ihåg, jag är beroende av att min telefon påminner mig.... Jag ska ju ta denna medicin 3 ggr per dag, så känns det som om jag har fått ett nytt liv.
Det som gjorde så satans ont var spasticiteten, som min sjukgymnast (spec inom neuro) sa till mig, jag trodde på honom, men min läkare på vc var inte lika övertygad.
Men han hade rätt, som jag redan kände att han hade.
Det är mycket i mitt liv som är så mycket svårare nu. Jag fick ju först lära mig att gå igen, det kunde jag inte efter skadan i början, vissa saker kan jag inte än, men det kan jag väl klara mig utan.. Jag kan inte springa, men det kan jag ju vara utan, cykla är svårt, men numer går det iaf. Jag kan inte hoppa hopprep, även om jag försöker, 2-3 hopp klarar jag i rad, jag hittar inte rätt muskler för att göra det jag vill, detta gäller framför allt vänster ben, jag blir extremt hjärntrött om det är för mycket runt omkring mig, att bli hjärntrött efter en hjärnskada är omöjligt för någon att förstå.
Men jag kämpar, med det mesta, jag försöker att inte visa att jag inte har den bästa balansen mm.
Det som sårade mig mest av allt var att en person skrev till mig att jag skulle vara glad att jag hade två armar och två ben. Den personen visste absolut ingenting av hur mycket smärta jag har haft och nog inte visste hur mycket problem en svår hjärnskada har på en vuxen person. Sen är ju två armar och två ben bra om de fungerar fläckfritt, men definitivt inte när hela vänster sida är helt "off". Det var ord jag inte ville höra, det fick mig både att gråta och gjorde mig extremt ledsen.

10 nov min dag

Posted by Anna Fri, November 10, 2017 20:48:54

Nu har jag inte skrivit här på ett bra tag.
och visst blir det bättre med mig, även om det fortfarande är mycket kvar i min kropp som inte funkar som tidigare.
Men jag försöker i vart fall.
Det är fortfarande min vänstersida som är långsam och inte riktigt lyder mig och gör det jag först planerar. Men är på gymmet nu tre dagar i veckan och tränar på det som jag gör hos sjukgymnasten, det går bra, men självklart är vissa saker svårt än. Tex gå baklänges på ett löpband är svårt när min kommunikation med vänster kroppshalva inte är lysande. Men jag har inte ramlat än iaf... ;)
Sen är det otroligt jobbigt med långsamheten, jag märker det mest när jag är bland andra människor, jag går verkligen mycket långsammare än andra. Men jaghar lärt mig själv att ge mig själv tid.
Det som är otroligt svårt att leva med en hjärnskada är att det är ett osynligt handikapp, men det har ändå gett mig synen och känslan av att kunna se människor på ett annat sätt och jag är mer hjälpsam i det mesta.
Det som fortfarande är svårt är hjärntröttheten. Ingen som har haft en hjärnskada kan aldrig förstå hur pass påverkad man kan bli av just hjärntrötthet.
Jag ska fösöka förklara lite i vart fall.

Hjärntrötthet, eller mental trötthet som det även kallas.

"Mental trötthet är en extrem energilöshet som yttrar sig genom nedsatt förmåga att behålla uppmärksamheten och att kunna koncentrera sig under längre tid.
Situationer med mycket intryck är mycket påfrestande. Energin räcker inte till och tar lång tid att återhämta sig om man har gjort för mycket. Det påverkar arbete, studier och att orka umgås med familj och vänner."

Det är många saker som jag är väldigt försiktig med, jag arbetstränade tidigare, men de 14 timmar i veckan som jag var där, var tyvärr för mycket för mig.
Men de timmar jag får arbeta och behålla min pesion som inte är så extremt hög, är 5 timmar per vecka, eller 12,5%, vilket jag vet att jag klarar av och det skulle göra mig så extremt gott.
Något annat det påverkar är att jag måste planera om jag ska göra något, att inte planera in någonting annat samma dag, utan det är en grej per dag som går att göra liksom. Och att vara duktigare på att säga nej än vad jag gör nu, men jag försöker i vilket fall...

"Situationer där mental trötthet ofta visar sig
- Läsa böcker eller tidningar (mycket svårare än förut för mig)
- Samtal med människor, ju fler desto jobbigare (extremt sant för mig)
- Oförutsedda händelser (det har jag väldigt svårt med)
- Situationer med mycket intryck, röriga och bullriga miljöer, tex folksamlingar, köpcentra, åka buss mm (jag undviker så gott det går)

Typiska symtom
- Onormalt snabb förlust av mental energi vid tankearbete
- Onormalt lång återhämtning av mental energi efter uttröttning
- Sämre koncentrationsförmåga över tid
- Hjärntröttheten varierar - ofta bättre på förmiddagen och sämre senare under dagen, även variation mellan dagar

Om tröttheten inte respekteras i tid
- En total och nästan förlamande trötthet kan slå till
- En längre stunds vila, ibland kan dagar behövas
- Försämring över tid kan ske

Vad kan man göra?
- Ta regelbundna pauser
- Vila innan man har blivit alltför trött
- Försöka arbeta i lugn takt med en sak åt gången, prioritera
- Använda almanacka eller dagbok för att planera sin dag eller vecka men inte alltför mycket"

Källan från Göteborgs universitet och västra götalandsregionen

Det har blivit bättre med hjärntröttheten, men mycket är det att jag faktiskt känner igen hur det känns när det börjar bli för mycket, känner igen första tecknet på trötthet och avslutar det jag gör mycket tidigare. Och gör inte alls så mycket saker nu för tiden.
Ni kan kalla mig tråkig, men jag försöker bara på bästa sätt att ta hand om mig själv, tråkig eller inte.. ;)
Jag klippte mina får nu i veckan, men hoppade över gymmet de dagarna, det är ju nästan som ett gym att klippa får, särskilt när min vänstra fotled inte lyder mig..
Men det gick bra ändå och nu blir det inte klippning förr än i vår 😊 och solen var min vän de dagar jag klippte damerna!

14 augusti 2017min dag

Posted by Anna Mon, August 14, 2017 08:37:43

Som många redan vet så fick jag en hjärnskada för 4 år sedan, något som har påverkar hur jag mår ännu. Men det som är svårt för mig, är att väldigt få vet vad en hjärnskada är för något, utan låtsas som om de redan vet det, men inte vet någonting utan bara tror och spekulerar.
Till alla er: en hjärnskada ger väldigt olika symtom och i olika tid efter skadan, ibland blir det bestående och i vissa fall går det att träna "bort".
Något som troligen är bestående är detta:
- Mitt minne påverkas, jag kommer inte ihåg vissa saker, jag MÅSTE skriva upp allting jag måste komma ihåg. Jag har lärt mig det nu, men det går inte alltid..
- Jag är inkontinent, nu fungerar det ok, men innan jag fick medicinen så vaknade jag varannan timme hela nätterna för att jag var kissnödig... jobbigt kan jag lova
- Min vänstra sida av kroppen är mycket sämre än höger sida. Den vänstra sidan som ej reagerade vid stimuli när jag låg i koma har satt sina spår. Sen har jag även spasticitet i vänster ben. Och eftersom jag är högerhänt så är det såklart lättare att använda höger hand än vänster som inte jag kan styra riktigt, vilket har gjort att jag har överanvänt min högerhand, som det ev blir op av, karpaltunnelsyndrom....
- Min balans är påverkad, jag försöker att så lite som möjligt visa det utåt, det är bättre nu, men långt ifrån bra. Men det är jobbigt.
- Att köra bil går bra, men det är svårt, med så mycket intryck det ger. Nu kan jag köra bil med radion på, vilket jag inte kunde när jag började köra bil. Det blev för mycket liksom. Jag kan tex inte köra i städer, det blir för mycket.
- Trötthet, jag är extremt mycket tröttare än vanligt, jag går nästan alltid och lägger mig vid senast kl 21
- Jag arbetstränade i ett halvår, det var väldigt kul och jag kände att jag gjorde något viktigt. Men det fungerade dessvärre inte alls. Jag jobbade ca 12 timmar per vecka, men bara de få timmar jag jobbade gjorde att mina funktionsnedsättningar blev mycket sämre..

Det här är ju saker som är individuella, man kan ju aldrig dra alla som har fått en hjärnskada över en kam, det är omöjligt.
Men tyvärr har jag fått uppleva det själv, en person har dragit mig över samma kam för att jag har fått en hjärnskada, men så är det ju inte.
Och bara för att jag "ser normal ut" så har jag faktiskt en svår hjärnskada. Det finns vissa saker jag inte klarar att göra, jag orkar helt enkelt inte. Jag orkar inte att VARENDA gång förklara varför jag inte gör/hjälper till med vissa saker.
Min läkare har sagt till mig att tacka nej till mycket som jag har hjälpt till med förut, jag får helt enkelt bara säga nej.
Sen får folk tycka vad dom vill.

Jag kommer nog inte tävla mina hundar något mer, dels är det för att jag inte har råd, jag har min garantipension att leva på, så jag måste verkligen få livet att gå ihop före jag tävlar mina hundar. Men sen har ju inte jag tävlat så mycket på ett tag, jag har tävlat Annelis Nic, men inte mina egna. Och nu är jag ingen i vallhundsvärlden, jag kan absolut ingenting osv.
Så jag vallar på mina egna får. Sen är själva vallhundsvärlden så att man måste känna "rätt" personer för att tex få inbjudningar till diverse tränare (tex kurser att betala för) sen när man inte har varit med på länge, så blir man aldrig frågad om man är intresserad. Så jag har gett upp det. Jag tränar själv på mina egna får och struntar i vad andra tycker och tror.
Och eftersom jag inte klarar av att arbeta så tar jag mina får och mina hundar som ett arbete.

Jag hoppade av mitt styrelseuppdrag, dels för att jag inte orkade, jag blev för trött, det var liksom inte värt det.
Själva styrelsegrejjen var inte jobbig, men som i precis allt annat, så ser jag ju normal ut och kan väl göra det tycker många. Men jag har liksom varit alldeles för snäll hittills, men nu säger jag nej, till mycket.
Jag går fortfarande till sjukgymnast, med kunskap inom neurologi. Han tycker också det är svårt, eftersom jag är så mycket yngre än andra patienter han har.
Men jag kämpar på! :)
Har precis dubblat vikten på de saker jag tränar på sen jag började gå där, för ett år sedan drygt.
så frammåt går det om än långsamt.. jag ser ju knappt framstegen själv, men det går om jag tittar tillbaka lite. Men det känns ibland meningslöst..

Min hjärnskadamin dag

Posted by Anna Sun, June 11, 2017 15:55:34

Detta är ingenting som jag ska behöva göra egentligen, men skriver hur mycket min hjärnskada har förvärrat mitt liv.
För att få mer förståelse från andra att jag KAN inte göra allt jag kunde förut. Det är först nu, 4 år efter olyckan, som jag har "lärt mig" vad jag kan och orkar med idag.
Min läkare på vårdcentralen har även bett mig att säga nej till mycket, så det kommer jag fortsättningsvis att göra.
Så vad är en hjärnskada?
En hjärnskada kan vara medfödd eller förvärvad, jag kommer endast att skriva om förvärvad hjärnskada.
Förvärvade hjärnskador sker ofta vid en olycka eller våldsbrott och kallas därför traumatisk hjärnskada. Det var alltså en sådan skada jag fick.

Jag fick en skada som kallas för DAI-skada, grad III, det finns olika grader som säger vart i hjärnan skadan blev. DAI-skada är en Diffuse axonal injury, en diffus skada och grad III säger att det var en skada i hela hjärnan, alltså i storhjärnan storhjärnan är i två delar, vänster och höger hjärnhalva, lillhjärnan och hjärnstammen, hjärnans yttre skikt kallas för hjärnbarken eller kortex, det är 3-5 mm tjockt och består till största delen av nervceller och kopplingar mellan nervtrådarnas ändförgreningar. Här kontrolleras våra sinnen, rörelser och högre funktioner som språk, minne och känslor.
Att prata fungerar ju men jag har en lättare afasi, vilket gör att ord försvinner och jag har svårt att uttala vissa ord, därför jag nu är destomer tyst, för det blir så mycket fel.
Jag har känsel i mina fingrar men känner ingen smärta.
Innanför hjärnbarken ligger den "vita substansen" som innehåller buntar av nervtrådar som sköter kommunikationen mellan hjärnbarkens nervceller. De formar nervbanor som kan skicka information mellan olika områden i det centrala nervsystemet.
Vilket innebar att jag hade en skada i både höger och vänster hjärnhalva, i lillhjärnan och i hjärnstammen. Och eftersom hjärnan styr hela vår kropp så blir det väldigt mycket konsekvenser.
En hjärnskada blir inte i alla fall helt utläkt, som med den skada jag har. Det är bara 10% som överlever denna typen av hjärnskada, som vaknar ur koman, men med svåra funktionsnedsättningar.
Ja, visst ser jag frisk ut och verkar helt normal, men så är inte fallet dessvärre.
Eftersom jag inte ens reagerade vid stimuli i vänster sida av kroppen när jag låg i koma, så är det såklart väldigt svårt med rörelser på vänster sida av min kropp, då det inte fungerar normalt där. Varken koordination och styrka fungerar som det brukade innan olyckan.
Det är därför som jag fortfarande går på sjukgymnastik minst en gång per vecka, det är väldigt många gånger väldigt svårt, men får ibland höra av min sjukgymnast att jag har gjort framsteg, om än väldigt små.
Jag har ju spelat piano väldigt länge och det var hemskt i början efter skadan när det inte alls fungerade, det gick knappt med koordinationen och jag kunde inte ens höra om jag spelade rätt. Men nu är det mycket bättre. Det har även det varit en bra "träning" för mig koordinationsmässigt. Det går bättre nu, men långsam är jag, så pass mycket långsammare att jag blir arg på mig själv relativt ofta.
Sen har jag blivit bättre kognitivt, men det finns fortfarande kvar och det kommer nog inte bli bättre. Jag har svårt att förstå när någon pratar med mig, det är lite "seg" koppling för att få ihop allt.
Sen något som är jobbigt och svårt är mitt minne som inte fungerar som förut, men det är inte själva minnet i sig utan det är inlärnings-fasen som inte fungerar. Men jag måste skriva ner allt för att komma ihåg allt som sägs, problemet är att jag inte kan skriva, det går, men det blir inte ens läsligt, inte ens jag själv kan se vad jag har skrivit, eller försökt att skriva. Även såhär på datorn tar väldigt mycket längre tid än vanligt.
Min balans är sådär, försöker att inte visa det så mycket, för vill inte ha några frågor. Jag kan idag inte ens stå på en pall, det går liksom inte.
Jag har även väldigt ont i min vänstersida, även om jag försöker att inte göra någonting.
Sen blir jag enormt trött, ofattbart trött, jag kan bara göra EN sak per dag, inte mer, för det orkar jag inte.
I stort sett ingen förstår vad en hjärnskada är, det har jag ju vant mig vid, så det är ingenting som jag orkar bry mig om, men det som stör mig är folk som låtsas vad det är men inte har någon aning, istället för att säga till mig att man inte vet och ber att jag förklarar istället vad en hjärnskada är, jag blir inte arg om du säger det till mig utan blir glad.

Sen är det så att en hjärnskada är ingenting som "växer bort" och man blir frisk av, utan kommer alltid att ligga över mig och något jag alltid kommer att leva med.




För övrigt så kommer jag nog aldrig att tävla någon av mina hundar faktiskt, det är inte ens kul att göra det längre, det är bara jobbigt. Men jag kommer inte sluta träna mina hundar eller sluta med mina får, det är ju dom jag lever för. Så mitt liv ser ut nu så är jag mestadels ensam och träffar inte många människor, jag pratar med mina hundar men har inte ens mänsklig kontakt varje dag. Så ibland är det väldigt tufft. Men jag trivs ju att vara ensam iof så det är väl ok men ändå svårt..

Nic!min dag

Posted by Anna Mon, August 15, 2016 21:26:02

Jag får tävla Anneli's Nic (Ids i stamtavlan)!
Han och jag startade vår första tävling i lördags på Djurgården, han gick sådär liksom på lördagen, men tävlar utan krav.. ;)
Men på söndagen gick det mycket bättre, lite finslip på lite smådetaljer, men vi har ju inte haft så extremt mycket träningstid inför denna tävlingshelg. Men han gick jättebra på söndagen, vi slutade på en tionde plats av 41 starter, vi behöver några tävlingar till på oss för att få till det ordentligt!
sen blir vi farliga... smiley
Tävling igen om två veckor, återigen i min hemmaklubbs regi! Men vi chansar på en IK2:a, det får gå som det går, inga krav liksom!
jag är otroligt glad att jag ens klarar av själva tävlandet, vilket inte var solklart efter hjärnskadan jag fick 2013. Men jag fokuserar på vad jag nu klarar av och inte på vad jag tidigare klarade av men inte gör nu. Jag är glad att jag klarar av så väldigt mycket mer än vad läkarna på Sahlgrenska sa, de trodde inte att jag ens skulle vakna, men det gjorde jag.
När många saker går emot mig, vilket händer ibland, så undrar ju jag varför jag ens vaknade, när det är så mycket som blir så fel. Men jag har nu tom slutat att säga att jag har en hjärnskada, för i stort sett ingen vet vad en hjärnskada är, utan bara "låtsas" att man vet vad det är, istället för att säga att man vet, men jag märker ju det på en gång. Så sluta låtsas!
Bättre att vara ärlig, man kommer längre med det smiley

Det hör ju inte till vanligheten att någon ramlar av (blir avslängd en häst) och får en svår hjärnskada, ja, jag hade hjälm på mig. Och det är väl bra att det inte är en vanlig skada vid avramlingar, jag har ju haft "några" avsittningar i mitt liv, men har klarat mig bra. Tills då 2013.
Men rädd blev jag inte, då jag fick minnesförlust, vet inte vad jag gjorde veckan innan det hände. Så rädsla för hästar har jag inte, men däremot att rida någon gång igen? Ja kanske, men då en väldigt lugn häst, för ramla av bör jag nog inte göra igen.

Men mitt liv handlar bara om nu att hitta tillbaka till mitt forna jag, att klara av vallhundsträning, men det gör jag ju! Nu!
Nic har fått mig att vilja tävla igen! Några år är borta men det gör inget, jag ska komma tillbaka starkare än någonsin!

TACK alla MÄLARMÅRDARE för peppet!
Vi ses på nästa tävling i vår egen regi!

Och Tack Anneli för att du låter mig tävla din hund!! smiley

2016-05-30min dag

Posted by Anna Mon, May 30, 2016 15:37:07

Froy´s hastiga bortgång tog mig hårt. Jag var tom beredd att ge upp allt som har med får att göra, jag hade ju ingen hund som liksom var färdig längre..
Men som tur var så har ändå både Jen och Spot visat sig vara urduktiga efterträdare. Jag tränar dom nästan varje dag, nu när det är varmt på dagen så tränar vi på kvällen istället både för hundarnas och fårens skull.
Jag sätter alltid i vallhundsträning fårens bästa. De har ju inte själva valt att bli vallade, det har ju vi i stort sett "tvingat" dom till.
Jag kör hellre korta pass med mina hundar med kvalitet istället för kvantitet. De får ibland bara gå några få minuter var, men då flera korta pass istället.
Jag är väldigt emot att skrika på hunden, de hör, de ska bara öppna öronen (ibland).. ;)
Jag skriver ner varje dag vad jag har gjort med hundarna, ibland även lite tankar på vad jag skulle kunna göra för att lösa de "problem" jag ser, vilket inte är några stora saker.. ;) Det är nog bara jag som är petig...

Jag har nu anmält de två till några IK1:or, Spot kan dela, Jen har lite svårt för det, att släppa kontrollen, men det ska vi träna på!! Vi kan iaf ta oss runt dit.... hi hi...

Min pappa har lånat en slåtterbalk som man går med, den är självgående, det är bara jag som ska styra den.. Vilket är bra i min fårhage, då jag delat den på två, så jag kan växla mellan betena, men den ena delen kommer jag inte in med traktor, den är lite mer kuperad. Men ikväll så kör jag några timmar med slåtterbalken så får jag se hur det går, det är iaf lättare än att gå och trimma där..


Det är helt galet bra hos den sjukgymnasten jag går nu hos, som är spec på neurologi.
Istället för "jag vet inte", som jag har fått till svar på vissa frågor jag har, så får jag veta exakt varför.
Det är ju mest min vänstra sida av kroppen som inte riktigt vill vara med som tidigare. Mycket muskler på den sidan av kroppen har förtvinat medan jag låg i koma, då jag inte ens reagerade vid stimuli på den sidan, vilket jag gjorde på höger sida.
Jag är ju lite lat där och använder tex höger hand mer för jag vet att den fungerar normalt.
Vad som har kommit fram mer nu hos den här sjukgymnasten är att det är mycket balans, även på höger sida, som ska tränas upp. Det märktes väldigt tydligt när jag istället för att cykla på motionscykeln för att värma upp, så fick jag gå på löpbandet.
Det var väldigt vingligt, jag förstår varför jag blir så trött av att göra någonting, eftersom jag måste koncentrera mig hela tiden på att inte visa alls hur ostadig jag egentligen är.
Jag vill ju helst inte visa något, då inget syns på mig heller, de som känner mig känner att jag gör precis allting mycket långsammare, även att jag pratar långsammare.
Och dels vet i stort sett ingen vad en hjärnskada är, inget man måste veta såklart, men fråga om du inte vet. De som känner mig vet att jag har hjärntumörer och tror då att jag menar dom. Men dom har ingenting med min hjärnskada att göra, det var ju de läkarna på Sahlgrenska såg när jag var medvetslös och de trodde inte att jag skulle vakna igen.
Ibland har jag frågat mig själv varför jag egentligen vaknade, och till det här. Att ha ett "osynligt" handikapp, är allt utom lätt...
Men jag hoppas nu att jag har haft min lott av otur nu och att något i livet skall bli lite lättare nu!

//Anna

maj 2016min dag

Posted by Anna Thu, May 19, 2016 12:19:40

Det var ett tag sedan jag skrev.. Jag har lite svårt att hitta ord för hur det känns..

Men jag har varit på vallhundskurs med Spot och Jen för Derek Scrimgeour på pensionat udden, skinnskatteberg.
Det var super!! Och gnistan tändes åtminstonde lite igen (efter Froys hastiga bortgång, så hade jag mest lust att slakta av alla får och säga upp arrendet på marken jag har..), och någon gång kommer jag väl ut och tävlar med de två. Men har även insett att tävling absolut inte är allt här i livet.
Jag tränar hellre, i och med att jag inte har så mycket pengar per månad att röra mig med, så blir det endast tävling i närheten av mig.

Idag har jag *äntligen* varit hos en sjukgymnast som är spec neurologiskt. Det kändes super och det fanns en del att jobba med, men det är bara för mig väldigt positivt.
Jag ska dit igen nästa vecka.
Att äntligen få träffa en sjukgymnast som vet vad han pratar om är toppen!

Jag läser mycket om hjärnskador, mycket för att lära mig mer och se om jag känner igen det dom beskriver.
En sak jag verkligen har tagit till mig är att minnet blir påverkat.
"Minnesproblem kan alla uppleva då och då. Det kan kännas skrämmande och obegripligt och vi funderar på hur i all världen kunde vara så glömska! Glömska i vardagen orsakas vanligen att vi håller på med mycket samtidigt. Det medför att vi inte kan vara lika uppmärksamma på allt. Därför finns det sådant som aldrig går vidare till långtidsminnet. När vi senare inte kan komma ihåg det, beror det inte på att det har glömts bort utan på att det aldrig har lärts in.
Sådant kan åtgärdas till exempel kan vi lära oss använda mer tid och uppmärksamhet på sådant som bör kommas ihåg. Vi kan säga namnet högt på den personen vi presenteras för och därefter tyst för oss själva några gånger. Det kan också vara till hjälp att skapa associationer, som till exempel försöka finna något speciellt hos vederbörande som gör det lättare att komma ihåg namnet. Sådana knep kan vara till god hjälp för människor utan hjärnskada. Det är svårare att använda sig av detta när man har en hjärnskada. Särskilt besvärligt är det för människor med diffusa hjärnskador att nyttja den sortens knep.
Minnessvårigheter efter hjärnskada kan orsakas av störningar olika skeden av minnesprocessen. Problem kan finnas vid inlärning, vid bearbetning till minne eller när det specifika minnet ska återkallas.
Det finns bra test för mätning av minnesförmåga över kort tid, det som kallas korttidsminne. Med kort tid menas omkring 20 sekunder. Om vi inte tyst upprepar eller använder andra knep för att komma ihåg, kan de flesta minnas mellan fem till nio saker en kort stund. Därefter är det mesta glömt.
Det finns också ett bra test för mätning av inlärning och lagring i långtidsminnet. Med långtidsminne menas allt vi minns efter 20 sekunder. Lagringskapaciteten är mycket stor.
Har man stora minnesproblem efter en hjärnskada så är det inte bara att "ta sig i kragen". Det är heller inte så att man kan komma ihåg händelser och saker som betyder speciellt mycket, t ex sådant som är förknippat med känslor.
Det är flera typer av skador i hjärnan som kan leda till minnessvårigheter. Nedsatt uppmärksamhet och svårigheter med att överblicka eller hur man utför en uppgift eller i vilken ordning saker och ting skall tas, kan också få till följd att man glömmer.
Några år efter skadan -vanliga problem
- Vanliga vardagsaktiviteter kan upplevas svåra att klara av.
- Eftersom kognitiv nedsättning är ett osynligt handikapp, förstår omgivningen inte problemen. (Man kan möjligen föreställa sig hur det är att vara bind genom att sluta ögonen, men det är omöjligt att föreställa sig hur det är att leva med påtagliga minnesproblem).
- Det är svårt att acceptera den situation man hamnat i.
- Den kan vara mycket svårt att klara oskrivna, sociala regler.
- Den kan vara besvärligt att ingå i ett socialt sammanhang tillsammans med andra.
- Det är vanligt med minnessvårigheter, koncentrationsproblem, svårigheter att finna ord och ökad trötthet."

Jag ar då en diffus hjärnskada, blir fort väldigt trött, är det mycket folk och som ett "sorl" när människor pratar, så har jag väldigt svårt att släppa det, utan blir bara väldigt trött, jag kan liksom inte selektera i sorlet så jag hör det jag "vill" höra.
Men jag har funnit sätt att minnas det jag ska minnas, genom att skriva ner allt i min telefons almanacka, och sätter telefonen på larm om det jag ska minnas så jag har koll.
Visst det är enormt stor skillnad på mig, på många sätt. Ja, jag ser likadan ut, men har en hel del funktionshinder att jobba med och lider av att min vänstra sida av kroppen ej reagerade vid stimuli under medvetslösheten. Men jag vet det och försöker träna så mycket jag orkar, även om jag väldigt ofta blir så fruktansvärt arg på mig själv för att jag är så långsam. Men jag blir ju inte snabbare av att jag blir arg på mig själv..
Nu försöker jag bara göra allting i lugn takt och noggrant, så blir jag nöjd över att det blir noggrant!
Nu ska jag klippa gräs!
Det tar väl längre tid än det tidigare har gjort, men jag ändå noggrann, så snyggt lär det bli ;)




Söndag den 3 Aprilmin dag

Posted by Anna Sun, April 03, 2016 20:03:25

Idag har jag varit på Svaks årsmöte!
Måste bara säga att det är underbart kul att få möjligheten att hänga med i vad som händer i klubben, OCH att för en gångs skull träffa lite människor och få möjligheten att vara social!
Jag träffar ju inte så mycket folk på dagarna, så vissa dagar går extremt långsamt.
Även om jag har fastnat lite i att brodera korsstygn, vilket är jävligt kul!!

Ja det är mycket trevligt att umgås med mina hundar på dagarna, dock så svarar dom inte vid diskussioner... ;) Så ja, visst känns det lite ensamt om dagarna, även om jag trivs att vara ensam...

Jag försöker och försöker få min husläkare på vårdcentralen att skriva ett läkarintyg till FK, som de vill ha, bara så att jag kan börja jobba, då får jag även hjälp från försäkringskassan. Nu har han lovat att göra det, så då hoppas jag verkligen att han gör det också!

Framtiden får väl utvisa det.. Men jag hoppas iaf att det sker innan sommaren!!!