Annas liv: Border Collies & Får!

Annas liv: Border Collies & Får!

Om bloggen:

Den här bloggen handlar lite om mig, mitt liv med får och hundar och allt annat som kommer till.

2016-05-30

min dagPosted by Anna Mon, May 30, 2016 15:37:07
Froy´s hastiga bortgång tog mig hårt. Jag var tom beredd att ge upp allt som har med får att göra, jag hade ju ingen hund som liksom var färdig längre..
Men som tur var så har ändå både Jen och Spot visat sig vara urduktiga efterträdare. Jag tränar dom nästan varje dag, nu när det är varmt på dagen så tränar vi på kvällen istället både för hundarnas och fårens skull.
Jag sätter alltid i vallhundsträning fårens bästa. De har ju inte själva valt att bli vallade, det har ju vi i stort sett "tvingat" dom till.
Jag kör hellre korta pass med mina hundar med kvalitet istället för kvantitet. De får ibland bara gå några få minuter var, men då flera korta pass istället.
Jag är väldigt emot att skrika på hunden, de hör, de ska bara öppna öronen (ibland).. ;)
Jag skriver ner varje dag vad jag har gjort med hundarna, ibland även lite tankar på vad jag skulle kunna göra för att lösa de "problem" jag ser, vilket inte är några stora saker.. ;) Det är nog bara jag som är petig...

Jag har nu anmält de två till några IK1:or, Spot kan dela, Jen har lite svårt för det, att släppa kontrollen, men det ska vi träna på!! Vi kan iaf ta oss runt dit.... hi hi...

Min pappa har lånat en slåtterbalk som man går med, den är självgående, det är bara jag som ska styra den.. Vilket är bra i min fårhage, då jag delat den på två, så jag kan växla mellan betena, men den ena delen kommer jag inte in med traktor, den är lite mer kuperad. Men ikväll så kör jag några timmar med slåtterbalken så får jag se hur det går, det är iaf lättare än att gå och trimma där..


Det är helt galet bra hos den sjukgymnasten jag går nu hos, som är spec på neurologi.
Istället för "jag vet inte", som jag har fått till svar på vissa frågor jag har, så får jag veta exakt varför.
Det är ju mest min vänstra sida av kroppen som inte riktigt vill vara med som tidigare. Mycket muskler på den sidan av kroppen har förtvinat medan jag låg i koma, då jag inte ens reagerade vid stimuli på den sidan, vilket jag gjorde på höger sida.
Jag är ju lite lat där och använder tex höger hand mer för jag vet att den fungerar normalt.
Vad som har kommit fram mer nu hos den här sjukgymnasten är att det är mycket balans, även på höger sida, som ska tränas upp. Det märktes väldigt tydligt när jag istället för att cykla på motionscykeln för att värma upp, så fick jag gå på löpbandet.
Det var väldigt vingligt, jag förstår varför jag blir så trött av att göra någonting, eftersom jag måste koncentrera mig hela tiden på att inte visa alls hur ostadig jag egentligen är.
Jag vill ju helst inte visa något, då inget syns på mig heller, de som känner mig känner att jag gör precis allting mycket långsammare, även att jag pratar långsammare.
Och dels vet i stort sett ingen vad en hjärnskada är, inget man måste veta såklart, men fråga om du inte vet. De som känner mig vet att jag har hjärntumörer och tror då att jag menar dom. Men dom har ingenting med min hjärnskada att göra, det var ju de läkarna på Sahlgrenska såg när jag var medvetslös och de trodde inte att jag skulle vakna igen.
Ibland har jag frågat mig själv varför jag egentligen vaknade, och till det här. Att ha ett "osynligt" handikapp, är allt utom lätt...
Men jag hoppas nu att jag har haft min lott av otur nu och att något i livet skall bli lite lättare nu!

//Anna