Annas liv: Border Collies & Får!

Annas liv: Border Collies & Får!

Om bloggen:

Den här bloggen handlar lite om mig, mitt liv med får och hundar och allt annat som kommer till.

Min hjärnskada

min dagPosted by Anna Sun, June 11, 2017 15:55:34
Detta är ingenting som jag ska behöva göra egentligen, men skriver hur mycket min hjärnskada har förvärrat mitt liv.
För att få mer förståelse från andra att jag KAN inte göra allt jag kunde förut. Det är först nu, 4 år efter olyckan, som jag har "lärt mig" vad jag kan och orkar med idag.
Min läkare på vårdcentralen har även bett mig att säga nej till mycket, så det kommer jag fortsättningsvis att göra.
Så vad är en hjärnskada?
En hjärnskada kan vara medfödd eller förvärvad, jag kommer endast att skriva om förvärvad hjärnskada.
Förvärvade hjärnskador sker ofta vid en olycka eller våldsbrott och kallas därför traumatisk hjärnskada. Det var alltså en sådan skada jag fick.

Jag fick en skada som kallas för DAI-skada, grad III, det finns olika grader som säger vart i hjärnan skadan blev. DAI-skada är en Diffuse axonal injury, en diffus skada och grad III säger att det var en skada i hela hjärnan, alltså i storhjärnan storhjärnan är i två delar, vänster och höger hjärnhalva, lillhjärnan och hjärnstammen, hjärnans yttre skikt kallas för hjärnbarken eller kortex, det är 3-5 mm tjockt och består till största delen av nervceller och kopplingar mellan nervtrådarnas ändförgreningar. Här kontrolleras våra sinnen, rörelser och högre funktioner som språk, minne och känslor.
Att prata fungerar ju men jag har en lättare afasi, vilket gör att ord försvinner och jag har svårt att uttala vissa ord, därför jag nu är destomer tyst, för det blir så mycket fel.
Jag har känsel i mina fingrar men känner ingen smärta.
Innanför hjärnbarken ligger den "vita substansen" som innehåller buntar av nervtrådar som sköter kommunikationen mellan hjärnbarkens nervceller. De formar nervbanor som kan skicka information mellan olika områden i det centrala nervsystemet.
Vilket innebar att jag hade en skada i både höger och vänster hjärnhalva, i lillhjärnan och i hjärnstammen. Och eftersom hjärnan styr hela vår kropp så blir det väldigt mycket konsekvenser.
En hjärnskada blir inte i alla fall helt utläkt, som med den skada jag har. Det är bara 10% som överlever denna typen av hjärnskada, som vaknar ur koman, men med svåra funktionsnedsättningar.
Ja, visst ser jag frisk ut och verkar helt normal, men så är inte fallet dessvärre.
Eftersom jag inte ens reagerade vid stimuli i vänster sida av kroppen när jag låg i koma, så är det såklart väldigt svårt med rörelser på vänster sida av min kropp, då det inte fungerar normalt där. Varken koordination och styrka fungerar som det brukade innan olyckan.
Det är därför som jag fortfarande går på sjukgymnastik minst en gång per vecka, det är väldigt många gånger väldigt svårt, men får ibland höra av min sjukgymnast att jag har gjort framsteg, om än väldigt små.
Jag har ju spelat piano väldigt länge och det var hemskt i början efter skadan när det inte alls fungerade, det gick knappt med koordinationen och jag kunde inte ens höra om jag spelade rätt. Men nu är det mycket bättre. Det har även det varit en bra "träning" för mig koordinationsmässigt. Det går bättre nu, men långsam är jag, så pass mycket långsammare att jag blir arg på mig själv relativt ofta.
Sen har jag blivit bättre kognitivt, men det finns fortfarande kvar och det kommer nog inte bli bättre. Jag har svårt att förstå när någon pratar med mig, det är lite "seg" koppling för att få ihop allt.
Sen något som är jobbigt och svårt är mitt minne som inte fungerar som förut, men det är inte själva minnet i sig utan det är inlärnings-fasen som inte fungerar. Men jag måste skriva ner allt för att komma ihåg allt som sägs, problemet är att jag inte kan skriva, det går, men det blir inte ens läsligt, inte ens jag själv kan se vad jag har skrivit, eller försökt att skriva. Även såhär på datorn tar väldigt mycket längre tid än vanligt.
Min balans är sådär, försöker att inte visa det så mycket, för vill inte ha några frågor. Jag kan idag inte ens stå på en pall, det går liksom inte.
Jag har även väldigt ont i min vänstersida, även om jag försöker att inte göra någonting.
Sen blir jag enormt trött, ofattbart trött, jag kan bara göra EN sak per dag, inte mer, för det orkar jag inte.
I stort sett ingen förstår vad en hjärnskada är, det har jag ju vant mig vid, så det är ingenting som jag orkar bry mig om, men det som stör mig är folk som låtsas vad det är men inte har någon aning, istället för att säga till mig att man inte vet och ber att jag förklarar istället vad en hjärnskada är, jag blir inte arg om du säger det till mig utan blir glad.

Sen är det så att en hjärnskada är ingenting som "växer bort" och man blir frisk av, utan kommer alltid att ligga över mig och något jag alltid kommer att leva med.




För övrigt så kommer jag nog aldrig att tävla någon av mina hundar faktiskt, det är inte ens kul att göra det längre, det är bara jobbigt. Men jag kommer inte sluta träna mina hundar eller sluta med mina får, det är ju dom jag lever för. Så mitt liv ser ut nu så är jag mestadels ensam och träffar inte många människor, jag pratar med mina hundar men har inte ens mänsklig kontakt varje dag. Så ibland är det väldigt tufft. Men jag trivs ju att vara ensam iof så det är väl ok men ändå svårt..